söndag 16 november 2014

Något att se fram emot


Olof Eneroth, som levde mellan 1825 och 1881, var först i Sverige med att på allvar intressera sig för det pomologiska fältet och försöka bringa någon reda bland gyllingar och citronäpplen. Hans  "Handbok i Svensk pomologi" vann stor uppskattning. Eneroth -- stockholmare, ungkarl, vän med såväl författare som rika godsägare -- hade två hjärtefrågor utöver pomologin: en förbättrad folkskola för alla barn (själv hade han gått i fattigskola) och förbättrade villkor för kvinnor. Olof Eneroth var feminist innan ordet fanns.

Vilket var Olof Eneroths favoritäpple? Det svarar han själv på i sin bok: Grand Richard. "Vi våga anse denna sort såsom en af de högsta utvecklingsformer, hvartill äpleträdets frukt hunnit drifvas af  odlingen. Ädlare äplefrukt än ett fullkomligt utbildat exemplar af denna äplevarietet torde ej finnas.  Vi äfventyra detta påstående efter vunnen erfarenhet om norra Europas flesta äplesorter. Rikare och ädlare balsamisk kryddsmak och vällukt känna vi ej hos något äple eller frukt om icke den Vita Vinterkalvillen, hvilken dock alls icke fördrager vårt klimat."

Ja, tänk om jag en gång i livet kunde få smaka en klyfta Grand Richard. Finns någon som vet var det  växer, kontakta mig! En vacker belöning utlovas.

Däremot har jag smakat Vit Vinterkalvill (hemförd från utlandet av min vän Krister), Eneroths tvåa, omnämnd i skrift första gången år 1627 av Le Lectier som odlade frukt till franske kungen Ludvig den XIII. Det är Vit Vinterkalvill -- ett stort, svulstigt, vackert äpple -- som ligger främst på bilden ovan (därefter kommer Röd Vinterkalvill). Äpplet är verkligen mycket gott. Sorgligt att det inte går att odla här! Men kanske har Olof Eneroth fel? Vi har ett varmare klimat idag. Vit Vinterkalvill är en av de sorter som ingår i vår nya äppelhäck utanför huset och om några år hoppas jag få berätta om den första skörden. Längtar!

4 kommentarer:

  1. Grand Richard verkar onekligen vara en intressant sort. Synd att sorten verkar vara så svag bara.
    Det talar ju förstås emot scenariot att någon hittar ett omkring hundra år gammalt träd av sorten, vilket annars kanske hade varit mer troligt.

    Jag hittade lite om sorten i en gammal tysk skrift. Särskilt intressant är bilden på äpplet - i övrig litteratur har jag nämligen inte funnit någon avbild av det i färg.

    http://pomologie.ub.tu-berlin.de/Pomologische_Monatshefte/Band_31.pdf

    Se sidan 192-195.

    SvaraRadera
  2. Tack snälla för länken till Pomologische Monatshefte! Nu fick jag se det vackra äpple som jag letar efter. Jag läser att sorten visserligen är svagväxande (är det inte det man vill ha i många trädgårdar i dag?) men är en frisk sort som inte så lätt drabbas av fruktträdskräfta. Fram tills jag kan smaka Grand Richard får jag trösta mig med Gravensteiner som pomologen Lucas tycker är nära på jämbördig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att jag kunde tillföra något i sökande efter sorten! Är själv väldigt intresserad av äpplet, så jag hoppas verkligen att jag i framtiden får läsa berättelsen om när det återfanns.

      Att många vill ha svagväxande träd i sina trädgårdar tror jag också. Det skapar ju verkligen möjligheter för de som har lite mindre trädgårdar. Dessutom lär det inte bli lika mycket att beskära. När man läser i diverse litteratur framgår dessvärre en del negativa egenskaper också, så som att sorten kräver varm jord, att trädet inte tål stark beskärning och att frukterna “[..] i regeln icke uppnå fullkomlig utveckling under korta somrar utan börjar ruttna redan i okt. eller nov.” Å andra sidan så är det ju precis som du skrev i ditt ursprungliga inlägg: klimatet är ju varmare idag.

      Om du eller någon annan är intresserad av ytterligare litteratur som beskriver Grand Richard så rekommenderar jag följande:

      - Haandbog i dansk pomologi (se sidan 55):
      http://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=wu.89018033761;view=1up;seq=123
      - Bland Pomonas skatter (se sidan 93-94, äpplen):
      http://pastebin.com/JjgjPNRe

      Radera
  3. Tack för de två länkarna! Det är underbart att många gamla pomologier numera finns på nätet för oss alla att läsa.

    SvaraRadera