Äppelutställning i Orangeriet

Äppelutställningen på Linnés Hammarby flyttades efteråt till orangeriet i Botaniska trädgården, Uppsala. Utmärkt, då hade alla Uppsalabor möjlighet att se den. (Tyvärr kan man inte åka kommunalt från Uppsala till Hammarby. För att komma dit måste man cykla eller åka bil eller ha uthålliga promenadben). Slutligen sparades delar av utställningen några dagar i orangeriets fönstersmyg. 

Utanför det stora orangeriet trimmades de växter som skulle köras in för vinterförvaring. Här är det ett lagerträd som blir beskuret.  

 

Besök på Hammarby

 

Linnés Hammarby utanför turistsäsongen är en stilla plats. Jag var nyss där tillsammans med en grupp genbanksansvariga från olika platser i landet. Vi tittade på äppelträden i den öppna delen av genbanken på Hammarby –  där kan man sitta och mysa med kaffe under träden sommartid – och den del som är stängd för allmänheten. Kan meddela att träden såg friska och fina ut och skörden, precis som på alla andra håll i landet, hade varit rekordstor. 2024, århundradets äppelår.

 

Det här är Linnés bärapel som har små ljusa frukter.
   

Vildäpplen med socker på

Detta är vildäpplen plockade i Uppland. Små, gula, starkt sura äpplen. De var roligt nog en del av äppelutställningen på Linnés Hammarby nyligen. Vildäppelträdet (Malus sylvestris) kom in i landet tillsammans med lövträd som lönn och lind för omkring 10 000 år sedan, långt före det goda, odlade  äppelträdet (Malus domestica). 

Kan forntidens människor ha ätit vildäpplen? Det gjorde de nog. Arkeologer har hittat rester av vildäpplen i ett område vid Zürich, lämningar som daterats till omkring 3100 år före vår tideräknings början. De menar att fynden visar att varje hushåll i trakten samlade in mellan 190 och 400 kilo vildäpplen under en period av 15 år. 

Jag prövade att koka en handfull vildäpplen och äta med socker på. Det var inte gott, men det gick ned.  Stenåldersfolket använde vildhonung. 

Nytt grepp på biblioteket i Österbybruk

Bibliotekarien Robert Spång i Österbybruk demonstrerar äppelplockaren på teleskopskaft som han lånar ut till äppelvänner. Trots mängder av fallfrukt på marken finns många äpplen kvar i trädet. Bilden är tagen av Katarina Persson.

Utanför varje bibliotek borde det stå ett äppelträd. Äpplet är kunskapens frukt, eller hur? Och tänk så mycket kunskap som finns innanför väggarna på ett bibliotek. Biblioteket i Österbybruk är inrymt i en gammal skolbyggnad och i trädgården står inte mindre än tre äppelträd – ett Åkerö och två Signe Tillisch – som vara rester av en gammal skolträdgård.

Jag var där i lördags och föreläste om äpplen för  intresserade ortsbor. Efteråt demonstrerade bibliotekarien Robert Spång två inköp: en äppelplockare och en fallfruktsamlare. På andra bibliotek kan man låna böcker, tidningar, musik och kanske filmer men Robert lånar också ut de nya redskapen så att vem som  helst i Österbybruk kan komma och förse sig med frukt. En bibliotekarie som jag vill applådera.

Det här är Duvbo

 

 

Duvbo är den trevligaste delen av Sundbyberg. Där lever Sumpanbor i vackra gamla villor omgivna av stora trädgårdar. Äpplet Duvbo uppges ha sitt ursprung i en ympning för många år sedan: Gravensteiner på träd av Åkerö. Där och då måste det ha skett mutation för det äpple som den grenen sedan bar, kom som en överraskning: ett stort vackert gott äpple med mört kött som fick namnet Duvbo. Till utseende och smak är det lätt att skilja från Gravensteiner.