Om rosenäpplen

Svampar är lätta att dela in i grupper. Det finns skivlingar, musseroner, soppar, slemsvampar, jordstjärnor och mycket annat. Men äpplen, det är något som inte låter sig kategoriseras.
Vi har renetter och astrakaner och kalviller förstås, invänder någon. Ja, men det finns inga bestämda botaniska kännetecken för den ena eller andra gruppen som det gör för svampar. Var och en som försöker sig på en indelning av äppelsorter kommer att få kritik.

Olle har skickat mig ett utdrag ur Nordisk familjebok från 1959.  Här läser man om fem grupper av äpplen: renetter, (ä. med fast kött, ofta av karakteristisk smak och försedda med rostigt skal), kalviller (äro högbyggda, något kantiga,  täml. stora  frukter med mycket fin smak), rosenäpplen (bilda en föga enhetlig grupp av små el. medelstora  ä. med fint, något löst kött av behaglig arom), duväpplen (äro vanl. täml. små, regelbundna frukter med fint fruktkött t. ex. Filippa) och rambouräpplen  (äro stora, vanl. grovköttiga frukter).

Inte ett ord om astrakaner! Nog blir man förvånad. I stället talas det om rosenäpplen som beskrivs som man gärna beskriver en astrakan: fint, löst kött, behaglig arom. Den för mig okände författaren skriver att Gyllenkroks Astrakan, Brunnsäpple, Ringstad, Sävstaholm och Transparente Blanche brukar räknas till gruppen rosenäpplen.

Sävstaholm målad av Bertha Wernquist på uppdrag av Olof Eneroth

Om Säfstaholms äple skrev Olof Eneroth så här i sin pomologi (s 24):

Ur Handbok i Svensk Pomologi

"I Svenska Trädg. Föreningens Årsskrift för 1859 samt i Illustrerad Trädgårdstidning  för 1861 beskrefvo vi sorten under namn av Säfstaholms Rosenäple. Sedan vi funnit att de flesta grupper, klasser eller familjer, eller hur man behagar kalla dem, omöjliga att begränsa i fråga om äplefruktens varieteter och leda till mera oreda än reda, förkorta vi namnet till ovanstående".