Hösten 1985 lämnade ett par i Sollentuna in ett rödprickigt äpple för bestämning till den erfarne äppelexperten Ernst Lomenius som var på besök från Göteborg. Ernst, som kunde så mycket efter flera decennier i Pomonas tjänst, hade aldrig sett äpplet förr och det fick heta Rosenhill efter Rosenhillsvägen i Sollentuna där det hade planterats på 1920-talet. Det har tagits ympar av trädet och ett rätt stort träd växer i genbanken ute vid Ekebyhovs slott, Ekerö.
Jag fäste mig vid Rosenhilläpplet som såg så lustigt ut -- man kunde tro att det var drabbat av mässling -- och jag har själv ett nytt litet träd som gav kanske 15 äpplen i år. I fredags när jag åt ett av dessa äpplen hördes ett metalliskt ljud. Det var polletten som trillade ned! Jag visste plötsligt att detta är Suislepp, ett estniskt äpple. Det oerhört goda, saftiga, rosavita äpplet är Suislepp!
Mycket riktigt, allt stämde. Och varför tog det 28 år att komma på namnet? Ja, säg det. Men skalets röda täckfärg har ett annat mönster än hos Suislepp från Bergianska Trädgården -- mitt äpple är rosaprickigt istället för rosarandigt. Mutationer uppstår hela tiden och gör äppelbestämning till en inte alltför enkel sak.
Jag önskar att jag kunde berätta för Ernst men han lever inte längre, tyvärr.
Suislepp is my favourite apple - we have a tree in our garden here in Estonia :)
SvaraRadera