När trädet dör

Den sorg man känner när det älskade äppelträdet blir sjukt och  dör ifrån en. Nyss ringde en kvinna och ville tala om sitt sjuka träd, fullt av kräfta. Hon grät när hon berättade om trädets eländiga tillstånd och när jag sa att jag inte såg mycket hopp för det -- att det kanske var lika bra att ta ned trädet och sätta ett nytt, på en annan plats i trädgården -- kom ännu fler tårar.

Jag har sedan talat med Anna-Stina Andersson om kräfta i äppelträd och hon menar att det finns exempel på att om man stadigt rensar bort alla sjuka grenar och skär bort alla synliga kräftsår kan det hända att trädet hämtar sig och lever många år till.

Äppelträd kan dö därför att harar har renskalat stammen från bark eller för att sorkar har ätit upp rötterna. Eller för att det är övergivet, gammalt, sjukt och avtynande. Ett träd som vårdas kan  bli mycket gammalt -- se på det uråldriga Åkeröträdet vid Åkerö säteri som inte alls är från 1759 som man tidigare trott utan, som G har funnit  stöd för hos Olof Eneroth, måste vara från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet.

Plötslig äppelträdsdöd kan också inträffa. Min vän Bengt hade två Oranieträd planterade i slutet av 1980-talet på tomten i Sollentuna. Först dog det ena och ett par år senare det andra. Bengt hade inte gjort något fel och äppelträd på tomterna intill mådde bra. När jag talade med växtskyddsexperten Maj-Lis Pettersson om detta fick jag veta att hon varit med om samma sak -- ett av hennes äppelträd dog plötsligt, utan synbar orsak.

Om trädet dör behöver man inte ta bort det. Man kan låta klätterhortensia klättra upp i stammen.  Eller bygga en bänk runt om en rest av trädet, se bild från Drakegårdens trädgård i Sigtuna. Fritt fram att picknicka på bänken!