"En ny norsk pomologi " står det på framsidan av boken Eple, paere, plomme författad av Finn Måge som kom på Skald förlag under 2025. Syftet med boken är att visa på den rika mångfalden i norsk fruktodling, skriver författaren som också framhåller att boken lägger vikt vid fruktsorter och "är ett viktigt bidrag till att ta vara på kunskapen om traditionella norska fruktsorter (min översättning) ".
Alla böcker som inspirerar till fruktodling i Norden och kännedom om fruktsorter är välkomna, men en pomologi är inte detta. Pomologi är läran om odlade frukter och bär. En pomologi är därför en bok som ger kunskap om frukter och bär. Med hjälp av en flora kan vi gå ut i naturen och känna igen liten blåklocka och nattviol. En välgjord pomologi har samma funktion: med dess hjälp får läsaren lära känna olika fruktsorter och lär sig skilja mellan dem.
Texterna i Eple, paere, plomme är skrivna i en kåserande stil som liknar skrivsättet i min bok 100 älskade äpplen som kom 2002 och inte heller var en pomologi, med den ville jag bara inspirera läsaren att odla goda äppelsorter.
Varje sort i den norska boken är illustrerad med en akvarell. Författaren uppger i boken att de flesta av bilderna är målade efter levande modell. Syftet med bilderna kan dock inte ha varit att visa hur en specifik fruktsort ser ut. De verkar istället vara illustratörens fria tolkningar. Jag skulle aldrig ha kunnat gissa att bilden av det stora gulvita äpplet med rodnad längst ned mot skaftet föreställer Alexander. Eller ta bilden av Lobo som i boken är till hälften grönt och till hälften rött. Och om man gör sig besväret med att måla av Katja sett uppifrån, varför visar man inte de fem distinkta knölarna som ger äpplet karaktär?
Jag
ser på skalfärgen att de avbildade äpplen (jag har bara granskat den
del av boken som handlar om äpplen) är mogna, men ändå är kärnorna i de
flesta fall avbildade som vita. Varför? För att illustratören tycker att
vita kärnor är vackrare än bruna?