Ny norsk fruktbok

 "En ny norsk pomologi " står det på framsidan av boken Eple, paere, plomme  författad av Finn Måge som kom på Skald förlag under 2025. Syftet med boken är att visa på den rika mångfalden i norsk fruktodling, skriver författaren som också framhåller att boken lägger vikt vid fruktsorter och "är ett viktigt bidrag till att ta vara på kunskapen om traditionella norska fruktsorter (min översättning) ". 

Alla böcker som inspirerar till fruktodling i Norden och kännedom om fruktsorter är välkomna, men en pomologi är inte detta. Pomologi är läran om odlade frukter och bär. En pomologi är därför en bok som ger kunskap om frukter och bär. Med hjälp av en flora kan vi gå ut i naturen och känna igen liten blåklocka och nattviol. En välgjord pomologi har samma funktion: med dess hjälp får läsaren lära känna olika fruktsorter och lär sig skilja mellan dem.

Texterna i  Eple, paere, plomme är skrivna i en kåserande stil som liknar skrivsättet i min bok 100 älskade äpplen som kom 2002 och inte heller var en pomologi, med den ville jag bara inspirera läsaren att odla goda äppelsorter. 

Varje sort i den norska boken är illustrerad med en akvarell. Författaren uppger i boken att de flesta av bilderna är målade efter levande modell. Syftet med bilderna kan dock inte ha varit att visa hur en specifik fruktsort ser ut. De verkar istället vara illustratörens fria tolkningar. Jag skulle aldrig ha kunnat gissa att bilden av det stora gulvita äpplet med rodnad längst ned mot skaftet föreställer Alexander. Eller ta bilden av Lobo som i boken är till hälften grönt och till hälften rött. Och om man gör sig besväret med att måla av Katja sett uppifrån, varför visar man inte de fem distinkta knölarna som ger äpplet karaktär?  

Jag ser på skalfärgen att de avbildade äpplen (jag har bara granskat den del av boken som handlar om äpplen) är mogna, men ändå är kärnorna i de flesta fall avbildade som vita. Varför? För att illustratören tycker att vita kärnor är vackrare än bruna?

 

Kissabel , en favorit

 

 

 

 

Det är några veckor sedan jag köpte en påse äpplen av en ny fransk sort i min livsmedelsbutik i Uppsala. De vackert koniska äpplena – med namnet Kissabel – var orange utanpå och rosa inuti. Smakade väldigt gott vid köptillfället och var precis lika goda häromdagen: Tydlig men inte dominerande sötma, lätt syrliga, mör konsistens, bra saftighet.  

Av importäpplen har jag hittills gillat Royal Gala, men frågan är om inte Kissabel kommer att bli min nya favorit. Den försvann ur butikssortimentet lika fort som den kommit, men jag hoppas på nya leveranser nästa år. 

Glad jul med goda juläpplen till alla! 

Svenska frimärken med äpplen

Besökte  Postmuseum, Lilla Nygatan 11, Stockholm, i går för att titta på frimärken med äppelmotiv. Det har kommit en hel del under åren.

https://digitaltmuseum.org/search?q=Frim%C3%A4rke+%C3%84pple*&owner=S-PM

Underbara Åkerö

Åkerö kan vara nästan ofärgat, tegelrött, mörkare rött, enhetligt färgat eller lite strimmigt.

Mina vänner i Sveriges Pomologiska Sällskap som har visat upp svensk frukt på fruktutställningar utomlands är eniga: Åkerö är ett äpple som besökarna alltid dras till.  Vad är det hos Åkerö som fascinerar människor? Som bara ser det och inte vet hur gott det smakar?

Jag tror att det är skalet.  Det vill säga, Åkerö har inte skal. Det har den tunnaste, tunnaste hud som påminner om huden hos ett rosigt barn. 

Äpplets Dag

 

 

Det är Äpplets Dag i dag. Låt oss fira med kaffe och äppelkaka.

Äppelporten i Örebro

 

I stadskärnan i Örebro hittar man inte bara ett gammalt slott utan också en rad vackra byggnader från jugendtiden. Finast, i min mening, är ett hus vid Järntorget. Ovanför varje fönster på bottenvåningen ser man en rad äpplen och en port pryds av en äppelkrans.

 

 

 

Testodllng i Hidingsta

 

Testodling i Hidingsta, Närke

Sveriges Pomologiska Sällskap, SPS, som fyller 25 år i år, är en livaktig förening. Medlemmarna (nu kring 1100) får fyra gånger om året den trevliga och faktaspäckade tidningen Pomologen. Varje höst deltar sällskapets medlemmar i olika evenemang och delar med sig av sin kunskap om sorter och fruktodling.  

I Hidingsta driver SPS sedan några år en stor, ambitiös testodling. En rad äppelsorter har ympats på olika grundstammar och syftet är att få veta om en viss sort blir bättre på en särskild grundstam. Det ska bli spännande att få ta del av resultatet. 

Träd från komposten

 Alla med en bit jord kan bli uppdragare av äpplen.  Bara att sätta en kärna i marken. Jag lovar inte att du blir lika lyckosam som Kent (se förra inlägget) men kanske får du fram ett fint äpple.  

 

Här är Käthe som visar sin gröna låda med äppelplantor från komposten. Vad kan det inte bli av dem?

Kent är årets äpple

I lördags hade Sveriges Pomologiska Sällskap en jubileumsfestlighet i Hidingsta som ligger ett stycke utanför Örebro. Vi var ett 70-tal som firade att SPS nu har 25 år på nacken. För mig som var med vid grundandet är det fantastiskt att se hur sällskapet har vuxit – i dag är vi 1100 medlemmar – och vad det har gett oss alla: kunskap, trevlig samvaro med likasinnade, vänner för livet. Så många supertrevliga människor som jag aldrig hade lärt känna om det inte hade varit för SPS.

 

 

 

 

Kent Edvinsson med äpplet Kent

 

 

 

 

 

 

I Hidingsta träffade jag Kent Edvinsson vars hobby är att dra upp äppelträd från kärnor. En spännande syssla för som bekant kan man aldrig veta vad det ska bli. Ett kalasäpple? Ett beskt och surt äpple, som får kinderna att dra ihop sig? Kent visade sitt höjdaräpple som vi kring bordet bestämde måste få namnet Kent: ett medelstort, plattrunt, blankt äpple med gullvivegul bottenfärg och den vackraste  röda täckfärg man kan tänka sig. Det krasiga, gula fruktköttet smakade otroligt gott. En lagom hög syra ihop med en en underbar sötma. Och moget redan i slutet av augusti! 

I dag är Balsgårds fruktträdsförädlingsanstalt (som det hette vid starten 1942) nedlagd  och professor Hilde Nybom, som tagit fram så många fina äppelsorter, har gått i pension.  Istället är det eldsjälar runt om i landet som drar upp nya supersorter. Tack för det! Kent är årets äpple. Tolv av tolv guldstjärnor. 

 

Anna Hoffstedt, som smakat alla äpplen i Anton Nilssons pomologi, smakade även på Kent. Ett fantastiskt äpple, både mycket vackert och  mycket gott, var hennes omdöme.

 

Premiär med Melba

Fallfrukt av Melba 10 augusti,  Wiks slott

 

 

Melba

När man ser den allt rödare frukten som hänger i träden blir man sugen. I går tog G och jag bussen till Wiks slott för där i äppelträdgården växer Melba. Kunde vi kanske hitta mogna frukter? Jadå, i gräset låg bra mycket fallfrukt. Om vi skar bort angrepp av äppelvecklare så kunde vi njuta av resten. Första smaken av äpple den här säsongen. Melba är en mild, god sort men frukten blir tyvärr lätt anfäktad av skorv.