Talade i går på telefon med John Orelind, skånsk fruktodlare i tredje generationen, nu pensionerad. Jag ville veta allt om när han upptäckte sensationen röd Aroma, det vill säga Amorosa. Jo, en dag hösten 1982 när han klippte gräsbanan mellan raderna av äppelträd i sin odling vid Orelunds gård mellan Kivik och Simrishamn såg han något som fick honom att haja till: på en gren i ett träd hängde överraskande röda äpplen.
John backade traktorn, stängde av den och gick fram för att titta. Aroma är en äppelsort med gul skalfärg som delvis göms under röd, ofta strimmig täckfärg. Dessa äpplen på nordöstra sidan av ett Aromaträd var helröda. John märkte ut den märkvärdiga grenen med tejp. I februari tog han ympar och drog upp några träd som efter tre år bar tilltalande, helröda frukter som fick namnet Amorosa. Färgförändringen var alltså en ärftlig mutation. Många fruktodlare har sedan dess planterat Amorosa som utseendemässigt är ett pålitligare äpple: Aroma kan efter en solfattig sommar eller plockade från skuggsidan av ett träd se mindre granna ut, medan Amorosa alltid är tjusigt röda.
Bra stöttålighet är en egenskap som handeln gillar och objektiva tester har visat Amorosa är ett mer stöttåligt äpple än Aroma. Det förklaras av att färgen påverkar äpplets yttemperatur och därmed dess inre fysikaliska egenskaper.
John, som hittade mutanten, och Balsgård försöksstation, som hade tagit fram Aroma, delade lika på det royalty från försäljningen av träd som flöt in under de första 25 åren. Under de drygt fyra decennier som gått sedan den där höstdagen 1982 har livsmedelshandeln sålt tusentals ton Amorosa.
Om Amorosa tar upp mer solvärme än Aroma påverkar det kanske också smaken? John Orelind känner ingen smakskillnad, men säger att det finns odlare som menar att Aroma är lite godare.
