 |
Bilden på Cajsa Andersson framför Storkrisken är hämtad ur min bok Äppelbok från år 2000
|
I Pomologen nr 4, 2025, läste jag att Storkrisken har fallit. När Gullmar
Henäng och jag var i Gullsbyn och besökte trädet 1998 var det stort och mäktigt
med en omkrets på 5,40 m mätt en halvmeter från marken. En kraftig kätting
löpte det mångstammiga trädet för att hålla ihop det. Vi träffade Cajsa
Andersson som uppgav att hon representerade den nionde generationen på samma
gård. Cajsa Andersson berättade att Storkrisken gav stora, gulröda äpplen fina
till äppelmos.
Häromdagen råkade jag läsa uppteckningar om svenskarnas
trädgårdsintresse i slutet av 1900-talet som Nordiska Muséet samlade in omkring
1940. En av uppteckningarna gällde Storkrisken. Sagesmannen är Carl Tholén i
Edane. Han berättar att i hemmansägare Axel Anderssons trädgård i Gullsbyn står
en apel som enligt uppgift är 300 år gammal. Fröet ska ha satts någon gång på
1600-talet av Axel Anderssons moders mormoder. När hon var liten flicka besökte
hon tillsammans med sina föräldrar en marknad i Karlstad och fick där ett äpple
att ta hem.
”Då vid denna tid fruktträd funnos endast vid herrgårdarna
var ett äpple en sällsynt frukt. Flickan gjorde ett försök att plantera aplar
av de i äpplet befintliga fröna med det vackra resultatet att i sinom tid trenne
ståtliga aplar växte upp på Berget, som gården heter.
Det ena trädet sattes framför stolpboden och fick därav
namnet ”boapel”. Ett sattes vid vedskjulet och fick heta ”vöskjurs-apel” och
längst ned i den bästa jorden framför mangårdsbyggningen sattes det träd som vi
idag kallar ”Storkrisken” av vilket namn framgår att trädet är stort och
frukten syrlig i smaken. (En frukt som är syrlig har här på trakten kallats
”krisk”).
1939 som var ett gott
enastående gott fruktår i Värmland lämnade trädet en skörd på 8 á 10 tunnor
äpplen. Numera användes frukten huvudsakligen till kreatursfoder men den är
även användbar som hushållsfrukt. De två först nämnda träden har skattat åt
förgängelsen för längesedan men Storkrisken torde ännu skänka frukt åt några
generationer framåt i tiden.”
Ulrika Thulin uppger i Pomologen (medlemstidning för Sveriges Pomologiska
Sällskap) att nya träd av Storkrisken lyckligtvis finns på tillväxt.
